Vilse  i blomskogen

Återbruk

När min mamma kom och hälsade på, kunde hon inte sitta still utan att göra något så hon stoppade våra strumpor. Hon var väldigt noga, inga ihopdragna hål, samma färg på lagningen som sockan.(Dom olikfärgade har jag gjort.) Jag minns tant Linnea som satt och maskade upp tappade maskor på nylonstrumpor, tror till och med att hon fick betalt av kvinnor som lämnade in strumpor till henne. Min mormor hade alltid en rulle lakansspets i handväskan som hon virkade en bit på små stunder. Det var inge förspild arbetskraft, utan tillvaratagande av tid och matrial.

I mina lådor har jag sparat trasiga sockor med hela skaft. Skaften kan man sy ihop till en filt,handledsvärmare,sticka nya fötter på, eller vad som helst.